Hannah J

Jag som trodde att jag var trött igår. Idag har jag där emot varit heelt utslagen.

 

Kom till avdelningen vid 7 på morgonen, fick en kanyl i armen och byta om till sjukhuskläder. Sen kom Doktorn, Dr. Krantz och berättade ännu en gång hur ingreppet skulle gå till och svarade på lite frågor jag hade. (Ni som undrar hur ingreppet görs praktiskt kan läsa ett inlägg jag skrivit tidigare där allt är beskrivet :)) Sen kom en sköterska med 4st 500mg alvedon och en annan stark jävel och alla 5 tabletter skulle jag få ner med minimalt med vatten...

 

 

Blev uppkörd till operationssalen ca 8, där träffade jag trevliga sköterskor som småpratade med mig ända tills jag var borta. Men innan dess gjorde dom i ordning mig och skröv upp en ställning till mitt ben, och föreslog att jag skulle söka till x-factor! :)

Det sista jag kommer ihåg är att jag säger "Lycka till och kör hårt!"

Operationen tog 3 timmar efter som att det visade sig att även den yttre menisken var hel kass! :(  Så det fixade han på en gång.

 

 

Vaknar och pappa håller en hand på min panna. Hackar tänder så att jag skakar i sängen. Ont gör det, borta är jag. Kommer inte ihåg så mycket mer än att jag skakar och att det gör ont. Fick på min en värmefilt, 45°C så efter ett tag kunde jag slappna av. Fick 2st 500mg alvedon, 1 direktverkande morfintablett och 2 morfinsprutor. Kommer dock endast ihåg en spruta. Andades i en såndär mask ett bra tag efter att jag vaknat, vilket bara va syre tror jag. Men för en hyffsat oerfaren "Svensson" är det en stoor livserfarenhet! Asså att andas, i en mask.

Jag låg på uppvaket ca 2 timmar. Sen var jag redo att åka ner till Barn- och dagvården igen.

 

 

Fick frulle, och lockan va typ 2. Sen kom doktorn. Dr. Lars Krantz

 

Han sa att operationenhade gått bra, han var mycket nöjd med ingreppet, vilket var otroligt skönt att höra. Han hade först gått in och kollat i knäet och då hade han sett att den yttre menisken hade varit helt kass. -Då började tårarna spruta på en utmattad tjej.- Han berättade att när jag var sövd kunnde man också känna att knäet glappade ännu mer än vid vaken och "avslappnat" tillstånd. - Där kom tårarna ännu en gång.- Det va så glappigt det bara kunde bli. Anledningen till att de inte synits var att jag hade haft så bra muskelatur. -Grät fortfarande.- Men detta betydde då bara att skillnade ifrån innan skulle bli betydligt tydligare hur som hellst.

 

Där hade jag sammlat mig och han berättade om varje snitt han hade gjort och vad som hade gjorts och hade svar på alla mina frågor.

Hahaha orkar inte!!!! "Pappa tycker i alla fall att jag är söt!"

 

 

Efter ett tag kom sjukgymnasten Karin Bongenjälm. Fick en stört tight stödstrumpa, som faktiskt är jätte skön. Sen så gick hon igenom "veckans träningsprogram" som gick ut på att jobba utt rörligheten i knäet. Ska träffa henne på tisdag igen för uppdate i träningen ;) Sen ska jag skaffa en NY sjukgynmast/ en annan.

 

När hon hade gått plockade jag fram telefonen och läste alla fina meddelande som jag fått från vänner. Låg där och hulk-grät, fanns inget stopp. Lyckade sammla mig, igen, så att pappa kunde gå och köpa mediciner till mig. Pappa hade på förmiddagen sett Lucas Hallgren på samma avdelning, så jag frågade sjuksköterskan om jag fick lova att hälsa på honom och ja, det fick jag. Så efter ett tag kom Lucas i sitt vrålåk. Och efter ett tag kom pappa tillbaka tillsammans med Hans föräldrar. Det har varit mycket crossåkare på visby lasarett den senaste tiden...

 

 

På väg hem svängde vi införbi i lägenheten där Julia, Mamma och Linnea hede fixat med fika och mys, så otroligt upskattat!  Men vad gör jag, Jo jag grät hela tiden när vi va där.

 

 

Slutsatser:
Har fått en redig genomsköljning av mina tårkanaler tack vare den höga dosen smärtstillande. (PMS gånger 13) Nej men ska vi överlägga seriöst, verkar detta ha varit ett mycket lycket ingrepp, några efektiva resultat kan vi ännu inte se. Tränar rörlighet som kommer att trappas  upp. Nu har läkaren gjort sitt och det är upp till mig hur bra det ska bli. Det ska bli riktigt bra! Men det kommer inte att bli lätt, det vet jag!